Lyrics
För dom som tappar taget
I livets karusell
Och som får sno för att få trygghet
Är lösningen en cell
Och lider man av cellskräck
Är pliten go och snäll
Ja, han har klara instruktioner
Han har utbildning i vård
Så han kan då rätta greppen
När tvångströjan ska på
Och är man ändå inte tacksam
Finns det sprutor kvar att få
Ja, doktor hjälplös är feg
Så han läker ett symptom
För själva sjukdomen
Den vill han inte bota
Och dom som slängs ur skolorna
Till en framtid utan jobb
För att maskinerna tar över
Så att tempot kan dras upp
För att det lönar sig för herrarna
På samhällsstegens topp
Ja, dom får fly från tristessen
Med thinnerrus och braj
Och driva runt på gatorna
Tills snuten gör en raid
Och hugger dom på sex timmar
För att snuten själv är skraja
Ja, doktor hjälplös är feg
Så han läker ett symptom
För själva sjukdomen
Den vill han inte bota
Och i förorternas tysta köld
Där betongen gör en stum
Och där dörrkedjorna vittnar
Om vår ensamhet
Ja, där står dom gårdar som ännu
Finns kvar, till tjänst med vita rum
Belamrade med juke-boxar
Och flipperspel
Men fast lagboken blir vitare
För att dölja vår misär
Är den som alltid själva måttet
På vår rättvisa
Ja, den är lika jävla rättvis nu
Som i Paris för längesen
Där alla fängslades som bodde
Under broarna
Men om man tror att infektioner
Kan botas med bandage
Är man lika dum som strutsen
När skräcken griper tag
För med huvet under sanden
Är man oskyddad, där bak
Ja, doktor hjälplös är feg
Så han läker ett symptom
För själva, sjukdomen
Den vill han inte bota
Ja, doktor hjälplös är feg
Så han läker ett symptom
För själva, sjukdomen
Den vill han inte bota
