Biografi
-
Född
10 oktober 1813
-
Född
Le Roncole, Busseto, Parma, Emilia-Romagna, Italien
-
Död
27 januari 1901 (87 års ålder)
Giuseppe Verdi, född 10 oktober 1813 i Le Roncole (nuvarande Roncole Verdi) nära Busseto i Emilia-Romagna, död 27 januari 1901 i Milano i Lombardiet, var en italiensk kompositör som är mest känd för sina operor. Hans verk omfattar Aida, La Traviata, Otello, Rigoletto och Falstaff.
Tre perioder i Verdis skapande
Det finns tre tydliga perioder i Verdis skapande, nämligen den tidiga perioden (till 1850), den mogna perioden (1850-1870) samt den sena perioden.
Tidig period (till 1850)
Verdis tidiga operor är heroiska operor i Vincenzo Bellinis och Gaetano Donizettis stil. Första operorna var större eller mindre fiaskon, men under den perioden utmärker sig Nabucco (Nebukadnessar) (1842) som var hans genombrottsopera, I Lombardi alla Prima Crociata (1843) och Ernani (1844). Nationalistiska strömningar i Italien fick näring av just dessa tre operor. Konstnärligt/musikaliskt är verken fulla av operaklichéer (speciellt Lombarderna). Andra verk från denna period som fortfarande spelas är Shakespeare-operan Macbeth (1847) Luisa Miller (1849; baserad på Friedrich von Schillers Kabale und Liebe) som visar att tonsättaren behärskar det musikdramatiska genret.
Mogen period (1850-1870)
Verdi arbetade långa perioder i Paris och där inledde han ett livslångt förhållande med sopranen Giuseppina Strepponi som blev hans hustru 1859. Det stabila livet bidrog till att flera av hans största succéer, speciellt Rigoletto (1851; efter Victor Hugos Kungen roar sig) och Il Trovatore (1853) som gjorde Verdi ekonomisk oberoende och gav honom frihet att välja framtida projekt. La Traviata (1853; efter Alexandre Dumas d.y. Cameliadamen) var först ett publikfiasko men med tiden kom att räknas bland hans största verk. Nästa stora verk var Un ballo in Maschera/Maskeradbalen (1859) som handlar om mordet på Gustav III men av dåtida censuren omvandlades till ett attentat på en guvernör.
Verdi satsade på parlamentarisk kariärr efter att Napoleon III år 1859 drev ut österrikare från Lombardiet. Verdi hade därför bara liten tid för komposition - La Forza del Destino/Ödets makt (1862) är enda operan på några år. 1864-65 reviderade Verdi Macbeth och skrev en fransk grand opera Don Carlos (1867) på Schillers poem som trots omöjligt invecklad handling men tack vare melodirikedom tillhör de mest populära verdioperor. Aida som beställdes för öppnande av Italiensk Teater i Kairo (1871) är den opera som avslutar Verdis mogna period.
Sen period (1887-)
Vid en hög ålder levererade Verdi de två verk som summerar hans erfarenheter som musikdramaturg: Shakespeare-operorna Otello (1887) och Falstaff. Falstaff var dessutom Verdis andra komiska opera, efter den floppade Il Finto Stanislao från 1840-talet. Under sina sista levnadsår började Verdi också intressera sig för kyrkomusik och speciellt Palestrinas verk och tonsatte Quatro Pezzi sacri i vilka han visar en mästerlig behärskning av polyfoni. Verdi avled 1901. På sin ålders höst hann han stifta bekantskap med Puccini, Mascagni och även med Umberto Giordano.
Verdi ligger begraven på Casa di Riposo i Milano.
Verdis musik och betydelse
Verdis musik är mycket dramatisk, och typiskt för hans operor är att musiken bildar en obruten enhet. I äldre operor delades musiken upp i sångstycken (arior, duetter med mera) och recitativ, det vill säga ”talsång”, och uppdelningen var mycket tydlig.
Verdi passar inte in i den ofta förekommande bilden av en oförstådd, ringaktad och fattig musiker, vars musik uppskattas först efter hans död. Redan under sin livstid hörde han till ”de stora”. I Italien, där opera inte anses som ”finkultur” för snobbar, utan verkligen är ett folknöje, hyllades han både för sin musik och för det som den stod för. Många av hans operor har ett uttalat politiskt motiv: ett folk som kämpar för frihet mot en tyrannisk ledare (till exempel ”Nabucco”, ”Macbeth”, ”Don Carlos”, ”Ernani”). Fångarnas kör ur ”Nabucco” har fått ett starkt symbolvärde som frihetssång, ungefär som ”We shall overcome”. Han var politiskt engagerad även privat, och hans namn användes som politiskt slagord i kampen för ett enat Italien: Viva VERDI! skrev man på husväggar och plank, vilket kunde uttydas Viva Vittore Emanuel, Re d’Italia! (Leve Victor Emanuel, Italiens kung!).
Artistbeskrivningar på Last.fm kan redigeras av alla. Bidra gärna!
All text som bidragits av användare på denna sida finns tillgänglig under Creative Commons Attribution-ShareAlike-licensen; ytterligare villkor kan gälla.
