Biografi
-
Född
22 juni 1936
-
Född
Brownsville, Cameron County, Texas, USA
-
Död
28 september 2024 (88 års ålder)
Kristoffer "Kris" Kristofferson, född 22 juni 1936 i Brownsville, Texas, USA, amerikansk skådespelare, låtskrivare och countrysångare. Han är känd för låtar som "Me and Bobby McGee", vilken även Janis Joplin hade en stor hit med, "Help Me Make It Through the Night" och "Sunday Mornin' Comin' Down". Kristofferson var medlem i The Highwaymen och har även medverkat som skådespelare i flera filmer. Kristoffersons farfar är född i Nås i Dalarna.
Han började sin skådespelarkarriär redan på 1970-talet då han medverkade bland annat i Alice bor inte här längre, En stjärna föds och Konvoj. På 1990-talet fick han ett uppsving igen med filmer som Lone Star och Blade.
Kristofferson flyttade till Nashville 1965, efter att ha avslutat sin militära karriär, för att försöka bli en professionell låtskrivare. Han arbetade på ett antal udda jobb medan han försökte slå igenom inom musikbranschen. Han tyngdes även av kostnaderna för sin sons sjukdom och Kris och hans fru skilde sig snart.
När han arbetade med att svabba golven i Columbia Studios i Nashville träffade han Johnny Cash, som tog emot några av hans sånger men ägnade dem inte något större intresse. Under Kristoffersons tid som städare på Columbia Studios spelade Bob Dylan in sin klassiska Blonde on Blonde (1966). Trots att Kristofferson kunde titta på några av inspelningarna träffade han aldrig Dylan eftersom han var rädd att få sparken om han gick fram till honom. Kristofferson jobbade också som helikopterpilot och flera av hans låtar kom till under väntetiden mellan olika flygningar.
1966 släppte Dave Dudley a en framgångsrik singel skriven av Kristofferson, "Viet Nam Blues". Följande år skrev Kristofferson på för Epic Records och släppte en singel "Golden Idol"/"Killing Time", men den var inte någon framgång. Under de följande åren gick fler låtar skrivna av Kristofferson upp på listorna, framförda av Roy Drusky ("Jody and the Kid"), Billy Walker & the Tennessee Walkers ("From the Bottle to the Bottom"), Ray Stevens ("Sunday Mornin' Comin' Down"), Jerry Lee Lewis ("Once More with Feeling") Faron Young ("Your Time's Comin'") och Roger Miller ("Me and Bobby McGee", "Best of all Possible Worlds", "Darby's Castle"). Hans egna framträdanden fick också uppmärksamhet mycket tack vare att Johnny Cash presenterade honom på Newport Folk festival. Han hade fått Cashs uppmärksamhet när han landade sin helikopter i Cashs trädgård och gav honom några band.
Hans debutalbum kom 1970 och kallades Kristofferson. Det innehöll några nya sånger och några av hans tidigare hits. Fösäljningen blev svag, men följande år släpptes albumet på nytt under namnet Me & Bobby McGee. Kristoffersons kompositioner var fortfarande efterfrågade. Ray Price ("For the Good Times"), Waylon Jennings ("The Taker"), Bobby Bare ("Come Sundown"), Johnny Cash ("Sunday Morning Coming Down") och Sammi Smith ("Help Me Make It Through the Night") hade alla framgångsrika versioner av hans låtar i början på 1970-talet. "For the Good Times" (Ray Price) vann årets låt 1970 från Academy of Country Music, medan "Sunday Morning Coming Down" (Johnny Cash) vann samma pris från Country Music Association samma år. Detta är enda gången någon har vunnit samma pris från dessa två rivaliserande oraganisationer samma år för olika låtar.
1971 hade Janis Joplin, som hade ett föhållande med Kris till sin död, en listetta med "Me and Bobby McGee" från hennes postuma album Pearl. Denna version är den mest kända och den stannade i toppen på listorna i flera veckor och det är denna version som finns med på Rolling Stones lista över 500 bästa låtarna. Mera hitar följde från andra: Ray Price ("I Won't Mention It Again", "I'd Rather Be Sorry"), Joe Simon ("Help Me Make It Through the Night"), Bobby Bare ("Please Don't Tell Me How the Story Ends"), O.C. Smith ("Help Me Make It Through the Night") Jerry Lee Lewis ("Me and Bobby McGee"), Patti Page ("I'd Rather Be Sorry") och Peggy Little ("I've Got to Have You"). Kristofferson släppte sitt andra album "The Silver Tongue Devil and I" 1971, där han befäste sin plats som en artist på egen hand. Kort därefter gjorde Kristofferson sin skådespelardebut i The Last Movie (regi Dennis Hopper) och framträdde på festivalen i Isle of Wight. 1972 medverkade han i filmen Cisco Pike och släppte sitt tredje album Border Lord. Albumet innehöll bara nytt material och försäljningen gick trögt. Men det året hade han många nomineringar och flera vunna Grammies. Senare 1972 släppte han sitt fjärde album Jesus Was a Capricorn, där försäljningen återigen gick trögt, men den tredje singeln Why Me blev en hit och höjd drastiskt albumförsäljningen.
Kristoffersons solo-karriär försämrades markant i början på 1990-talet, trots att han fortfarande hade framgångar med The Highwaymen. Lone Star (1996) återupplivade hans skådespelarkarriär och han medverkade i Blade, Blade II, Blade: Trinity, A Soldier's Daughter Never Cries, Fire Down Below, Tim Burtons nyinspelning av Apornas planet, Chelsea Walls, Payback, The Jacket och Fast Food Nation.
Kristoffersons valdes in i Songwriters Hall of Fame 1985 och i Nashville Songwriters Hall of Fame 1977. 1999 släpptes albumet The Austin Sessions, ett album där Kristofferson omarbetade några av sina favoritsånger med hjälp av Mark Knopfler, Steve Earle och Jackson Browne. 2004 valdes han in i Country Music Hall of Fame. 2006 mottog han Johnny Mercer Award och släppte sitt första album med nytt material på elva år, This Old Road. I april 2007 mottog Kristofferson Johnny Cash Visionary Award. Priset delades ut i Nashville av Johnny Cashs dotter Rosanne Cash.
Artistbeskrivningar på Last.fm kan redigeras av alla. Bidra gärna!
All text som bidragits av användare på denna sida finns tillgänglig under Creative Commons Attribution-ShareAlike-licensen; ytterligare villkor kan gälla.
